EN HEL MÅNAD ?!
Det är du som gör oss alltid glada av att bara ligga där och titta in i våra ögon. Vi är så glada att vi just fick dig, William! Du är helt underbar. Du får oss att skratta för så lite. Du är vår hjärta, vår underbara barn, vår ögonsten, vår allt, vår liv, du är det bästa som har hänt oss. Vi älskar dig mer än vi trodde var möjligt, så mycket att vi nästan blir rädda av att förlora dig
Du är mitt liv
Skolan !
Full of love
FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE
Den 22 november kl 13.00 åkte jag och mamma till min moster som bor nära karolinska, allt var vanligt då och jag hade bara lite förvärkar som knappt kändes då. Vi kollade på tv, åt och allt var fortfarande som vanligt, kände inget konstigt i magen alls, hade bara lite ont nertill vid magen. Gick och duschade och när jag gick ut för att klä på mig oså, så började det.
Jag klädde på mig och hade fortfarande ont nertill vid magen, och då gjorde det hundra gånger ondare !!! Det slutade efter bara 3 min, så jag tänkte inte mer på det typ. Men jag visste att det skulle komma igen, kände på mig det typ. Så jag satte mig nere med älskling som kom då, kollade på tv och mamma, moster satt uppe på övervåningen för att fixa något. Och då kom den där känslan igen, och höll i längre, längre och jag trodde att jag skulle dö. Jag fick jätte svårt att andas då... trodde att jag skulle dö nu på riktigt och grät....
Iallafall.. det blir bara värre och jag ringer till mamma som är på övervåningen med moster eftersom jag och älskling inte visste vad vi skulle ta oss till typ.. Jag ringde för att jag faktiskt redan då hade så ont så att jag inte ville ta mig upp för trappan, tror inte att jag skulle orka det heller haha.. Mamma och moster kommer ner till mig och vi kollar tiden mellan värkarna, det är då ca 6 min mellan eller något sånt, minns inte, haha.
Runt 21:00 så ringer mamma till förlossningen, för då är värkarna riktigt starka och jag vet inte vad jag ska ta mig till, grät och skrek som bara den + att jag kände mig illamående och spydde några gånger. Jag var helt borta, visste inte vad jag sa..
Men sen var mamma tvungen att ringa till älsklings mamma Johanna så att hon kunde åka till förlossningen, min moster kommer ner till mig och älskling och vi sitter på badrumsgolvet och jag gråter som en gris och har typ damp över minsta lilla och vet inte vad jag ska ta mig till ?! Kände mig så jävla svag då.. Jag kommer ihåg att jag sa till moster '' jag kommer dö, ni får ta hand om honom''.. Stackars moster, mamma och älskling som fick ta detta..
När vi åkte till förlossningen, träffade vi Johanna utanför då, vi gick in tsm. Doktorn eller barnmorskan kollade o så och sen sa dom att jag skulle gå runt lite, för att när dom kollade så sa dom att det inte var dax än.. Tur var så gick inte vi för långt.
Jag och älskling går runt lite och så och sen går vattnet, jag ba börja gråta (blev livrädd..) och då var klockan runt 00.00. Mamma börjar typ gråta och säger till Johanna '' ropa, på någon barnmorska'' '' skynda dig'' och jag spydde typ ner Johannas byxor haha, stackarn..
Vi fick gå in på förlossnings rummet. Dom satte på alla grejer på magen och kollade värkarna, hur mycket jag var öppen osv.. iallafall dom satte på alla grejer på magen och kollade värkarna, hur mycket jag var öppen osv och jag fick lustgas, skitkul grej de där asså! och bara en stund efter så kom krystvärkarna och efter 40 minuter så var mammas lilleWilliam ute, 01:40 22 november <3 tårarna rann och jag kände mig som den lyckligaste människan på jorden.
Sen gick jag in i duschen och runt 4-5 fick vi gå till BB. Mamma och Jonte var med mig, Johanna åkte till jobbet..
Det tog alltså ca 6h, från första värken tills han kom.
Älskar dig, William :love:
I'm holding you closer than most
tills du kan stå på egna ben.
Jag ska hålla din hand genom livets spår
och finnas vid din sida vilken väg du än går.
Jag ska skydda dig mot all ondska som finns,
Älskar dig så min lilla underbara unge, du gör mig så glad :love: